Idag har jag ätit (och druckit) följande:
En stor knäckemacka
Ett glas juice
En burkcola
Nudlar
Ris, quorn, broccoli och vattenkastanjer
En energidryck


OJ VAD INTRESSANT!



Jag var också i skolan 08:10 fast jag började 12:45.
Bra att mitt minne äger och jag missar en fet sovmorgon.
Eller?

Oj, det här blir nog svårt. Men jag kör bara på.

Min mamma heter Toni Ulla Ingela Nordgren och är född 29 april 1969. Folk brukar alltid säga att jag och mamma är väldigt lika, vilket jag faktiskt inte ser själv. Det är även hon som fick mig att börja lyssna på Nirvana, lite plus i kanten! Jag kan prata om allt med mamma, det har jag alltid kunnat göra. Hon har varit tillsammans med Peter sedan jag var... 7 år kanske? I alla fall, Peter bor hos oss sedan några år tillbaka. Mamma har haft samma lägenhet i lite mer än 22 år, så det finns många minnen här.

Min pappa heter Ulf Tage Nordgren och är född 17 oktober 1949. När jag var några månader så skiljde sig mamma och pappa, och pappa flyttade till en egen lägenhet bara några minuter bort. När jag och min syster växte upp bodde vi varannan helg hos pappa, och vi träffades regelbundet. Pappa har alltid varit den som har hittat på saker med mig och min syster. Vi brukade åka och bada, hälsa på släktingar, spela golf och mycket mer.

Jag vet inte direkt vad jag ska skriva mer, så det här får räcka.


Nu ska jag ta en huvudvärkstablett och kolla på tv.

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag aldrig varit RIKTIGT RIKTIGT kär. Det har mest varit små hemliga förälskelser lite här och där. Jag har alltid varit väldigt väldigt blyg, och dessutom har jag socialfobi, så det är inte lätt för mig att lära känna nytt folk. Jag är även väldigt dålig på att visa känslor. Egentligen har jag aldrig riktigt brytt mig om kärlek, går inte direkt runt och "letar efter den rätte". Jag blir kär när jag blir kär helt enkelt.

Dessutom behöver jag bara en kille i mitt liv.

Nästa år firar vi nio år tillsammans :3

Det figurerar en utmaning i bloggosfären just nu. Under trettio dagar så får man trettio givna ämnen att skriva om. Det är inte mer komplicerat än så, och man gör det så invecklat eller så utvecklat som man vill. Och jag tror inte ens man måste känna kravet att göra det dagligen... jag tror snarare det är ett sätt att få igång skrivandet lite. Och i brist på andra ämnen så varför inte?

Jag tänkte försöka mig på det här i alla fall, men jag lovar inte varje dag! Så jag tycker att ni kan haka på allesammans! 

Såhär ser alla teman ut:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Kör hårt! =)

Here we go.
Jag heter Denisé Viola Theodora Nordgren. Denisé kommer från The Crosby's som gick på tv. Viola kommer från min gammelmormor och Theodora från min farmor. Mitt efternamn kommer från pappa, innan mamma och pappa gifte sig hette mamma Lindberg. Det är knappt någon som säger Denisé till mig, t.o.m mina lärare och min släkt säger oftast Iffen. Det har jag kallats i... ska vi se..6-7 år.

Den 30 augusti 1991 klockan 10:47 föddes jag med kejsarsnitt på Vrinnevi sjukhuset. Jag föddes två veckor för tidigt, och jag låg i sätesbjudning. När jag var sju månader fick jag hjärnhinneinflammation, och låg på sjukhuset i två veckor, och en vecka var jag medvetslös och fick dropp och mediciner både i fötterna, armarna och huvudet!
Men jag klarade mig finemang, dock hade jag lite svårt med talet när jag var 5-6 år, så jag fick gå hos talpedagog.

Jag gick på dagiset Smultronet och min bästa kompis hette Niklas. Han hade ett stooooooooort födelsemärke som täckte hela pannan. Vi lekte alltid och vi pussades och kramades.

När jag var 6 år började jag på Villa Eken och gick där ända till 5e klass. Jag älskade Villa Eken och jag hade väldigt många kompisar som jag har kontakt med än idag.

I 5an började jag på Enebypark, då umgicks jag alltid med Jennifer, som jag har känt sedan jag var 6 år.
Vi såg ut som tvillingar, eftersom vi hade samma hårfärg, vi var båda smala och hade glasögon. Vi gillade samma saker och var alltid tillsammans.

I högstadiet gick jag på Eneby. Där lärde jag känna Ella och Frida. Så vi tillsammans med Jennifer bildade en egen lite grupp. Eneby är den bästa skolan jag har gått på, lärarna var underbara och klasskompisarna med.
Vi fyra var väldigt tajta, vi hittade på massa saker tillsammans och i 9an hade vi en skoluppgift och spelade in en musikvideo till låten Peek-a-boo av Cosmo4. Vi visade även videon för hela skolan i 9an, och jag har nog aldrig varit så nervös som jag var då.

Jag gick ut 9an med 175 poäng och jag fick även ett stipendium och 500 kronor för att jag var en sån bra kompis.

I 9an, eller var det kanske 8an? Whatever, i högstadiet så vaknade jag upp en helt vanlig morgon och kunde inte öppna munnen. Jag fick panik och väckte mamma. Samma dag ringde vi till tandläkaren och bokade en tid.
Efter många tester visade det sig att min käke var låst, vilket gjorde att jag inte kunde öppna munnen mer än ungefär 1 cm. Detta gjorde det väldigt jobbigt att äta eftersom jag fick mixa all mat och allt smakade likadant.
Den låste käken berodde på att jag gnissla tänder i sömnen, och någon random disk i käken har flyttat på sig.
Jag fick ta tre värktabletter om dagen och jag fick även en bettskena. Men rebellisk som jag är så slutade jag använda den efter något år. Idag kan jag öppna munnen som vanligt, dock knakar det väldigt mycket så fort jag pratar eller gäspar. Men det är något jag får leva med.

2008 började jag på Himmelstalundsgymnasiet där jag läste Djurvård. Jennifer började med där, men hon läste Trädgård, men vi var alltid tillsammans så fort vi hade rast. Himmelstalund var en väldigt bra skola, det var intressanta och roliga lektioner och lärarna var bra. Klassen var också bra, men jag kände inte direkt att jag passade in. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt och var borta mycket pga ångest. När första året var avklarat hoppade Jennifer av, vilket gjorde att jag blev ensam kvar. Jag hade (och har) socialfobi, så det var väldigt svårt för mig att få nya kompisar eftersom jag höll mig för mig själv. I 2an mådde jag som dåligast, eftersom jag hade flera saker kvar att göra från 1an, jag var alltid själv fast mina klasskompisar försökte prata  med mig. Jag skolkade mycket och tyckte att livet sög. I mitten av 2an bestämde jag mig för att hoppa av, eftersom jag hade hög frånvaro och bara fick massa ångest i skolan. Jag gick kvar till sommaravslutningen i 2an, och läste bara grundämnen, jag var dock tvungen att vara på djurlektionerna, men jag behövde inte göra något. Avslutningen kom och jag hoppade av. Det var också i 2an som jag började få socialfobi. Jag gick hos kuratorn en gång i veckan och BUP en gång i veckan. Två månader senare började jag läsa Barn och fritid, på Hagagymnasiet och där är jag kvar än.
Just nu går jag i 2an, och de flesta i min klass är 93:or, men det är några fler som är äldre.
Det är världens skillnad jämfört med när jag gick på Himmelstalund, jag kände flera stycken innan som hamnade i samma klass som mig. Och det är otroligt skönt, jag har alltid någon att vara med i skolan och jag är inte lika blyg längre. Jag beter mig helt annorlunda med, jag har mer självförtroende och har inte ångest lika ofta, min närvaro är mycket bättre dessutom.

Ja, mitt liv just nu består av plugg till mesta delen. Jag vill inte hamna lika mycket efter som jag gjorde på Himmelstalund. När jag inte pluggar så är jag oftast med vänner eller med min syster och hittar på något roligt.
Jag är under utredning med, för mina anfall. Läkarna vet fortfarnade inte vad de beror på och imorgon ska jag till vårdcentralen och lämna mer blod. Blodet ska sedan skickas till Danmark för analys.
Jaja, hoppas att den här skiten är över snart, eller att jag iaf får reda på vad det beror på.

Nu ska jag plugga på teckenspråk och människor i behov av stöd. Prover på tisdag!

För några dagar sedan pratade jag om fobier med en vän.
Han sa att hans fobier var andar, älgar och fiskar. Alltså ursäkta, men vem fan är rädd för fiskar..?
I alla fall, sedan försökte jag klura ut om jag hade några fobier, men jag kunde verkligen inte komma på något.
Och nu, flera dagar senare har jag kommit fram till att jag inte har några fobier.
När jag var mindre var jag rädd för spindlar, men jag menar.. vem var inte det?!

Så nu undrar jag: Vad är era fobier?

I fredags var jag hos frisören.
Kände att jag behövde en förändring, så jag satsade på en helt ny frilla.




Antagligen världens muppigaste bild på mig, men what ever.


Jag och syster yster har våra söta stunder :):):):):):):)



Men det är en sak jag stör mig på, ganska mycket.
Det är när man har klippt en helt ny frilla, och så frågar folk "Har du klippt dig?", fast man  
ser väldigt tydligt att jag har en helt ny frisyr.
Oftast brukar jag svara lite drygt; "Nej, frisören klippte mig" eller "Nej, jag har alltid haft såhär".


Det var det jag hade på hjärtat idag.