Igår när jag kom hem så var en platta på spisen fortfarande på.
Grejen är den, att den där plattan var på högsta värmen, och hade varit på i över fyra timmar.
Och den var inte ens speciellt varm?!?!?!
Braspis.se.


(fyi, det var INTE jag som lämnade plattan på. så det så.)

+
om 29 dagar ska jag se My chemical romance i Stockholm.
om 28 veckor minus en dag fyller jag 20 år.
mitt rum luktar rosor.
jag har inte fått anfall på fyra månader.
jag håller på att förändras, på tusen olika sätt.
jag har skrivit 30+ sidor med anteckningar på praktiken.
nästa vecka är det sportlov, tack jävla fucking gud.
jag har tio liter cola och 18 stycken powerking.
-
jag misstänker att jag har urinvägsinfektion.
blöder näsblod HELA TIDEN.
måste få ett anfall för att få reda på vad det är för fel på mig.
min läkare har skickat mig vidare, igen. nästa anhalt: hormonläkare.
en av mina naglar gick av, och för att slippa ha en kort nagel och nio långa så klippte jag av alla. sedan började jag bita på naglarna igen och nu är de fula och korta.



en dålig bild på lite av mina anteckningar.


tack och hej.

Ja, det råder alltså lite bloggtorka här. Grejen är den att jag inte har mycket att skriva om alls, eftersom jag nästan inte gör något på dagarna.

Som ni såg i mitt förra inlägg så köpte jag två hemliga saker för två veckor sedan. De hemliga sakerna vaaaar.. (tänk på en trumvirvel) RÖD HÅRFÄRG, TVÅ PAKET.
Ja.
Jag har alltså färgat mitt hår rött igen, känner mig liksom mer som Iffen med rött hår. Såatteh.ja. Måste väl visa resultatet med.











Vad tycks?


Nu ska jag skutta ut i köket i hopp om att finna något ätbart.


Stay awesome!

Igår sprang jag runt med systeryster på stan.
Köpte dettaaaaaaaaaaa:











Köpte även två hemliga saker, men ni lär nog märka vad det är inom en snar framtid :)



**
De senaste veckorna har jag haft praktik, och nu är det bara tre veckor kvar :D
Tack gode gud säger jag bara, är ganska så trött på det nu.
Jag menar.. det är samma sak varje jävla dag.
Kommer dit, rättar elevernas matteböcker i en halvtimme och sitter sedan och glor i fem timmar.

Hittills har jag skrivit 15 sidor anteckningar, FATTA FEMTON STYCKEN A4-SIDOR. och grejen är ju den att det inte ens är bra anteckningar, jag har skrivit ner ALLT barnen har gjort, vad läraren gör, vad jag gör osvosv.
Dessutom har jag läst en bok om vegetarisk matlagning 12 gånger... Och skrivit fyra meningslösa brev.. Och skrivit ner så många låttexter jag kunnat komma på.



Uh, blir trött bara jag tänker på praktiken, så nu ska jag tröstäta lite choklad.

C ya

Det var bara det jag ville, bye!

Idag var jag på praktiken för första gången, började egentligen för en vecka sedan men jag var sjuk. I fem veckor ska jag vara på Karlshovsskolan i en femteklass.
Idag var det chill, barnen hade NO så gott som hela dagen, jag satt bara längst fram och såg cool ut. De hade även sex och samlevnad för första gången, var lite kul att se hur generade de blev. Sedan kollade vi på en film som handlade om vad som händer under puberteten. Där satt jag, längst fram i klassrummet, i profil,  precis brevid tv:n och lyssnade på när tv-människan pratade om att brösten på tjejerna växer. Jag svär, alla killarna sneglade på mig, och mina.. myggbett. Skoj. På lunchrasten kom alla 27 barn på en gång och ställde 876 frågor, allt från vad min mamma heter till vad min favoritdryck är. Sedan fick jag även komplimanger för allt man kan få komplimanger.

I alla fall, förra veckan var jag DÖNERVÖS inför praktiken, men det var inte så farligt som jag trodde. Jag blir alltid jättenervös inför småsaker, vilken är lite jobbigt. Min socialfobi gör inte saken bättre heller, men det är bara att bita ihop så att säga.

Nu ska jag borsta tänderna, och lägga mig i sängen med en fet bok.

Godnatt blåggän

Sitter här i mina rosa mysbyxor, en Nirvana-tröja som är elva storlekar för stor och min rosa morgonrock och gråter. Jag hatar rosa, förstår inte varför jag alltid får rosa saker...

I alla fall, det är inte pga att jag har blivit anfallen av Tingeling som jag gråter. Jag gråter för att jag är DYYNGFÖRKYLD. Kan inte andas normalt, mina hals värker och jag låter som en kråka som har käkat kritor. Och, det här är det bästa, mina ögon kan inte sluta rinna. Mamma gick precis förbi mitt rum och såg att jag satt och snyfta och torkade mina kinder.. Hon kom in, la handen på min axel och sa lugnt "finns om du behöver prata".
Tack du mamma, men jag behöver ett nytt immunförsvar.

Ajja, hoppas bara jag blir frisk tills på tisdag (eller hoppas och hoppas.... -_-). Då börjar min sex veckor långa praktik på Karlshovsskolan hos en femteklass.


Nu ska jag dricka min fjärde kopp med vaniljte för dagen.

Förra året var helt crazy. Både på bra och dåliga sätt. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle våga göra och jag har gjorde saker som jag ångrar sjukt mycket. Jag har förändrats så himla mycket som person och jag känner knappt igen mig själv. Har fått så mycket bättre självförtroende, även om det är många saker jag behöver förbättra, och jag har blivit mycket mer social och jag vågar ta mer plats.
Jag har mått sämre än någonsin, mycket beror på mina anfall. Det är inte just anfallen som är det jobbiga faktiskt, även om jag vill dö varje gång, utan det är mer det att jag inte har någon aning om vad de beror på. Förhoppningsvis hittar läkarna felet på mig det här året, annars vet jag inte vad jag gör. Andra saker som gör att jag mår dåligt är att jag tänker alldeles för mycket för mitt egna bästa, jag stressar upp mig själv för småsaker som andra personer inte skulle bry sig om. I mitt huvud hör jag hela tiden "tänk om", oftast så ignorerar jag det och gör ingenting, säger ingenting. Det är mycket saker som snurrar i mitt huvud och jag förstår inte ens hälften av sakerna.

2011.
Det ska bli mitt år.
Det bara måste bli mitt år.
Jag har inte några nyårslöften, har aldrig haft det.
Meeeeeeen, ska väl försöka sluta röka, bli mer sparsam (and stay awesome)

Det här inlägget blev lite luddigt, men det får ni leva med, jag är ju faktiskt Iffen.

Ja, jag har tre bästa vänner.



Sunita och jag har känt varandra ungefär tre år och vi går även i samma klass.
Hon kan vara väääääääldigt galen och högljudd ibland, men jag älskar henne ändå, vi har alltid kul tillsammans och vi gör oftast väldigt knäppa saker. Vi har en heeeeeel del hemligheter med eheh.

Carro och jag har känt varandra i ungefär tio år, och vi har alltid kommit bra överrens. Vi gick i samma klass från trean till nian och nu går vi på samma skola igen. Carro har alltid funnits där, och jag har alltid kunnat prata med om allt med henne. Vi har extremt många minnen ihop och det är väldigt kul, fler ska det bli!

Min tredje bästa vän är faktiskt min syster Cassandra, hon är tre år äldre än mig. När vi var små höll vi på att döda varandra men nu på senare år har vi kommit varandra väldigt nära. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon är min enda syster och jag kunde inte önska mig någon bättre.






Sunita



Carro och neger-jag


Jag och Cassandra

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Ja, många saker!

2. Höll du några av dina nyårslöften? 
Hade inga

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Ja.

4. Dog någon som stod dig nära? 
Nej.

5. Vilka länder besökte du? 
Turkiet

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? 
JA!

7. Vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 

+
jag vet att jag kommer få en bok/böcker i julklapp
jag fyller 20 år om 38 veckor
jag har inte fått ett anfall på tre veckor

-
jag fryser 24/7, spelar ingen roll hur mycket kläder jag har på mig
har fortfarande inte fått svar från sjukhuset
har mått illa i två veckor
stressar ihjäl i skolan
får panik så fort jag tänker på att jag ska ha praktik i sex jävla veckor
har tappat bort mig själv bland allt och alla
känner mig så jävla ensam men samtidigt stänger jag ute alla



gotta love it

När jag tänker på kärlek så tänker jag först och främst på att man är kär i någon. Men det finns ju självklart tusen andra sorters kärlek, exempelvis kärlek mellan familjemedlemmar, kärlek till ett speciellt band eller en speciell film eller kärlek till en kompis.
Hur som helst, jag tycker att kärlek är en av de finaste sakerna som finns, och ett liv utan någon sorts kärlek måste vara väldigt tråkigt. Dock är jag själv inte så bra på det där med att vara kär i någon, och ihop med någon. Jag klarar mig bättre själv helt enkelt, sen har man självklart haft små förälskelser här och var.

Idag har jag ätit (och druckit) följande:
En stor knäckemacka
Ett glas juice
En burkcola
Nudlar
Ris, quorn, broccoli och vattenkastanjer
En energidryck


OJ VAD INTRESSANT!



Jag var också i skolan 08:10 fast jag började 12:45.
Bra att mitt minne äger och jag missar en fet sovmorgon.
Eller?

Oj, det här blir nog svårt. Men jag kör bara på.

Min mamma heter Toni Ulla Ingela Nordgren och är född 29 april 1969. Folk brukar alltid säga att jag och mamma är väldigt lika, vilket jag faktiskt inte ser själv. Det är även hon som fick mig att börja lyssna på Nirvana, lite plus i kanten! Jag kan prata om allt med mamma, det har jag alltid kunnat göra. Hon har varit tillsammans med Peter sedan jag var... 7 år kanske? I alla fall, Peter bor hos oss sedan några år tillbaka. Mamma har haft samma lägenhet i lite mer än 22 år, så det finns många minnen här.

Min pappa heter Ulf Tage Nordgren och är född 17 oktober 1949. När jag var några månader så skiljde sig mamma och pappa, och pappa flyttade till en egen lägenhet bara några minuter bort. När jag och min syster växte upp bodde vi varannan helg hos pappa, och vi träffades regelbundet. Pappa har alltid varit den som har hittat på saker med mig och min syster. Vi brukade åka och bada, hälsa på släktingar, spela golf och mycket mer.

Jag vet inte direkt vad jag ska skriva mer, så det här får räcka.


Nu ska jag ta en huvudvärkstablett och kolla på tv.

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag aldrig varit RIKTIGT RIKTIGT kär. Det har mest varit små hemliga förälskelser lite här och där. Jag har alltid varit väldigt väldigt blyg, och dessutom har jag socialfobi, så det är inte lätt för mig att lära känna nytt folk. Jag är även väldigt dålig på att visa känslor. Egentligen har jag aldrig riktigt brytt mig om kärlek, går inte direkt runt och "letar efter den rätte". Jag blir kär när jag blir kär helt enkelt.

Dessutom behöver jag bara en kille i mitt liv.

Nästa år firar vi nio år tillsammans :3

Det figurerar en utmaning i bloggosfären just nu. Under trettio dagar så får man trettio givna ämnen att skriva om. Det är inte mer komplicerat än så, och man gör det så invecklat eller så utvecklat som man vill. Och jag tror inte ens man måste känna kravet att göra det dagligen... jag tror snarare det är ett sätt att få igång skrivandet lite. Och i brist på andra ämnen så varför inte?

Jag tänkte försöka mig på det här i alla fall, men jag lovar inte varje dag! Så jag tycker att ni kan haka på allesammans! 

Såhär ser alla teman ut:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Kör hårt! =)

Here we go.
Jag heter Denisé Viola Theodora Nordgren. Denisé kommer från The Crosby's som gick på tv. Viola kommer från min gammelmormor och Theodora från min farmor. Mitt efternamn kommer från pappa, innan mamma och pappa gifte sig hette mamma Lindberg. Det är knappt någon som säger Denisé till mig, t.o.m mina lärare och min släkt säger oftast Iffen. Det har jag kallats i... ska vi se..6-7 år.

Den 30 augusti 1991 klockan 10:47 föddes jag med kejsarsnitt på Vrinnevi sjukhuset. Jag föddes två veckor för tidigt, och jag låg i sätesbjudning. När jag var sju månader fick jag hjärnhinneinflammation, och låg på sjukhuset i två veckor, och en vecka var jag medvetslös och fick dropp och mediciner både i fötterna, armarna och huvudet!
Men jag klarade mig finemang, dock hade jag lite svårt med talet när jag var 5-6 år, så jag fick gå hos talpedagog.

Jag gick på dagiset Smultronet och min bästa kompis hette Niklas. Han hade ett stooooooooort födelsemärke som täckte hela pannan. Vi lekte alltid och vi pussades och kramades.

När jag var 6 år började jag på Villa Eken och gick där ända till 5e klass. Jag älskade Villa Eken och jag hade väldigt många kompisar som jag har kontakt med än idag.

I 5an började jag på Enebypark, då umgicks jag alltid med Jennifer, som jag har känt sedan jag var 6 år.
Vi såg ut som tvillingar, eftersom vi hade samma hårfärg, vi var båda smala och hade glasögon. Vi gillade samma saker och var alltid tillsammans.

I högstadiet gick jag på Eneby. Där lärde jag känna Ella och Frida. Så vi tillsammans med Jennifer bildade en egen lite grupp. Eneby är den bästa skolan jag har gått på, lärarna var underbara och klasskompisarna med.
Vi fyra var väldigt tajta, vi hittade på massa saker tillsammans och i 9an hade vi en skoluppgift och spelade in en musikvideo till låten Peek-a-boo av Cosmo4. Vi visade även videon för hela skolan i 9an, och jag har nog aldrig varit så nervös som jag var då.

Jag gick ut 9an med 175 poäng och jag fick även ett stipendium och 500 kronor för att jag var en sån bra kompis.

I 9an, eller var det kanske 8an? Whatever, i högstadiet så vaknade jag upp en helt vanlig morgon och kunde inte öppna munnen. Jag fick panik och väckte mamma. Samma dag ringde vi till tandläkaren och bokade en tid.
Efter många tester visade det sig att min käke var låst, vilket gjorde att jag inte kunde öppna munnen mer än ungefär 1 cm. Detta gjorde det väldigt jobbigt att äta eftersom jag fick mixa all mat och allt smakade likadant.
Den låste käken berodde på att jag gnissla tänder i sömnen, och någon random disk i käken har flyttat på sig.
Jag fick ta tre värktabletter om dagen och jag fick även en bettskena. Men rebellisk som jag är så slutade jag använda den efter något år. Idag kan jag öppna munnen som vanligt, dock knakar det väldigt mycket så fort jag pratar eller gäspar. Men det är något jag får leva med.

2008 började jag på Himmelstalundsgymnasiet där jag läste Djurvård. Jennifer började med där, men hon läste Trädgård, men vi var alltid tillsammans så fort vi hade rast. Himmelstalund var en väldigt bra skola, det var intressanta och roliga lektioner och lärarna var bra. Klassen var också bra, men jag kände inte direkt att jag passade in. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt och var borta mycket pga ångest. När första året var avklarat hoppade Jennifer av, vilket gjorde att jag blev ensam kvar. Jag hade (och har) socialfobi, så det var väldigt svårt för mig att få nya kompisar eftersom jag höll mig för mig själv. I 2an mådde jag som dåligast, eftersom jag hade flera saker kvar att göra från 1an, jag var alltid själv fast mina klasskompisar försökte prata  med mig. Jag skolkade mycket och tyckte att livet sög. I mitten av 2an bestämde jag mig för att hoppa av, eftersom jag hade hög frånvaro och bara fick massa ångest i skolan. Jag gick kvar till sommaravslutningen i 2an, och läste bara grundämnen, jag var dock tvungen att vara på djurlektionerna, men jag behövde inte göra något. Avslutningen kom och jag hoppade av. Det var också i 2an som jag började få socialfobi. Jag gick hos kuratorn en gång i veckan och BUP en gång i veckan. Två månader senare började jag läsa Barn och fritid, på Hagagymnasiet och där är jag kvar än.
Just nu går jag i 2an, och de flesta i min klass är 93:or, men det är några fler som är äldre.
Det är världens skillnad jämfört med när jag gick på Himmelstalund, jag kände flera stycken innan som hamnade i samma klass som mig. Och det är otroligt skönt, jag har alltid någon att vara med i skolan och jag är inte lika blyg längre. Jag beter mig helt annorlunda med, jag har mer självförtroende och har inte ångest lika ofta, min närvaro är mycket bättre dessutom.

Ja, mitt liv just nu består av plugg till mesta delen. Jag vill inte hamna lika mycket efter som jag gjorde på Himmelstalund. När jag inte pluggar så är jag oftast med vänner eller med min syster och hittar på något roligt.
Jag är under utredning med, för mina anfall. Läkarna vet fortfarnade inte vad de beror på och imorgon ska jag till vårdcentralen och lämna mer blod. Blodet ska sedan skickas till Danmark för analys.
Jaja, hoppas att den här skiten är över snart, eller att jag iaf får reda på vad det beror på.

Nu ska jag plugga på teckenspråk och människor i behov av stöd. Prover på tisdag!