Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag aldrig varit RIKTIGT RIKTIGT kär. Det har mest varit små hemliga förälskelser lite här och där. Jag har alltid varit väldigt väldigt blyg, och dessutom har jag socialfobi, så det är inte lätt för mig att lära känna nytt folk. Jag är även väldigt dålig på att visa känslor. Egentligen har jag aldrig riktigt brytt mig om kärlek, går inte direkt runt och "letar efter den rätte". Jag blir kär när jag blir kär helt enkelt.

Dessutom behöver jag bara en kille i mitt liv.

Nästa år firar vi nio år tillsammans :3