Ändå sen jag gick i lågstadiet har jag fått höra att jag är blyg och tyst.
Så länge jag kan minnas har mina lärare sagt åt mig att jag måste prata mer och ta mer plats.
Inte bara lärare utan andra människor i min omgivning.
Jag vet att jag är väldigt inåtvänd och tyst, och det är något jag har försökt kämpa emot hela livet.
Jag blir irreterad på att det alltid är det första nya människor säger om mig, att jag är för tyst.
Eftersom jag även har haft socialfobi sedan jag gick i högstadiet är det inte alltid så lätt att vara framåt,
och att prata med nytt folk. Vid sociala situationer är jag oftast tyst, jag lyssnar hellre på andra än att prata själv.
Detta är ett problem i skolan, då jag kunde fått högre betyg i flera ämnen om jag bara hade pratat lite mer, om jag bara hade tagit lite mer plats, om jag bara hade förklarat mig lite mer.

Med detta inlägg vill jag helt enkelt säga: Ja, jag är tyst och blyg, men det är så jag är helt enkelt. Och det är fakiskt helt okej. Det skulle säkert inte skada om jag pratade lite mer, och syntes lite mer, men alla har ju något de behöver ändra på, eller hur?


Nu ska jag plugga!