På torsdag åker jag till Gävle.
Ska sitta själv på ett tåg i tre och en halv timme.
Och okej, det är kanske inte SÅ jobbigt.
Men för mig är det faktiskt extremt jobbigt.

Såhär kommer det nog gå till:
*Jag tvingar mamma att gå på tåget med mig, för att hitta min plats
(hej jag är fem år och kan inte göra något själv).

*Sen sätter jag på superhög musik i hörlurarna och försöker tänka på något annat.
Så fort någon går förbi kommer jag ta ur hörlurarna, för att jag är helt övertygad
om att främlingar alltid ska säga något till mig.
*Jag sitter och smsar alla på min kontaktlista och vill gärna smsa med 70 personer samtidigt.
*Jag ringer folk hela tiden, fast det är världens sämsta mottagning.
*Jag kommer inte våga dricka min dricka, eftersom jag tror att folk tycker att jag dricker konstigt.
Så jag kommer dö av törst.
*Dessutom kommer jag inte våga gå av och röka i Sthlm eftersom jag är rädd att tåget ska åka iväg utan mig.
Så jag kommer dö lite mer där.
*Och attans bananer om någon har platsen brevid mig, då kan jag lika gärna hoppa framför tåget.
*Och må helvetet frysa till is om någon pratar med mig, då papercut:ar jag upp min egen kroppspulsåder.

It's gonna be great.
Väl framme iaf, tack gode gud så åker syster med mig hem på söndag.

Tänkte väl.. bara säga.. adjö och så.. ifall jag.. ni vet... DÖR.

Ps. Santos får ärva mina läppglans