Min socialfobi började nog när jag gick i 8an-9an, innan det var jag bara väldigt blyg.

Socialfobin gör att jag har väldigt svårt för att vara där det är mycket folk och
jag har även svårt för att träffa nytt folk.
Vid de situationerna blir jag väldigt obekväm, osäker och vet inte hur jag ska bete mig.
Oftast håller jag på med mobilen hela tiden för att "slippa" prata med någon, det gör
att jag kan se väldigt ointresserad ut och folk tror att jag inte vill prata.
Om jag går eller åker någonstans själv får jag panik.
Jag får svårt med andningen, blir jättenervös och skakig, samt förvirrad.
Därför försöker jag alltid ha musik i öronen, om jag är själv.
Oftast letar jag efter musik med hög bas, hög volym och hög fart.

Jag har också svårt att äta inför folk, så skolmatsalen är ett helvete.
Betala för saker själv i affärer är inte heller en dans på rosor för mig.
Jag går aldrig till affären själv och om jag ska betala känns det alltid som
jag har för lite pengar, fast jag egentligen vet att pengarna både räcker och blir över.

Jag försöker ofta ignorera min socialfobi, och göra saker som jag får panik av.
Men de flesta gångerna slutar det bara med att jag får massa ångest som håller i sig
hela dagen, vilket är lite drygt.
Jag döljer inte min socialfobi, eftersom det är en del av mig och det är bara att köra på.


Jag var bara tvungen att skriva av mig lite, känns som det är ganska några jag
känner som vet om att jag har socialfobi.
Och ännu mindre vet om att det ens existerar.

Well, nu ska jag fortsätta lyssna på musik.