Det var bara det jag ville, bye!

Idag var jag på praktiken för första gången, började egentligen för en vecka sedan men jag var sjuk. I fem veckor ska jag vara på Karlshovsskolan i en femteklass.
Idag var det chill, barnen hade NO så gott som hela dagen, jag satt bara längst fram och såg cool ut. De hade även sex och samlevnad för första gången, var lite kul att se hur generade de blev. Sedan kollade vi på en film som handlade om vad som händer under puberteten. Där satt jag, längst fram i klassrummet, i profil,  precis brevid tv:n och lyssnade på när tv-människan pratade om att brösten på tjejerna växer. Jag svär, alla killarna sneglade på mig, och mina.. myggbett. Skoj. På lunchrasten kom alla 27 barn på en gång och ställde 876 frågor, allt från vad min mamma heter till vad min favoritdryck är. Sedan fick jag även komplimanger för allt man kan få komplimanger.

I alla fall, förra veckan var jag DÖNERVÖS inför praktiken, men det var inte så farligt som jag trodde. Jag blir alltid jättenervös inför småsaker, vilken är lite jobbigt. Min socialfobi gör inte saken bättre heller, men det är bara att bita ihop så att säga.

Nu ska jag borsta tänderna, och lägga mig i sängen med en fet bok.

Godnatt blåggän

Sitter här i mina rosa mysbyxor, en Nirvana-tröja som är elva storlekar för stor och min rosa morgonrock och gråter. Jag hatar rosa, förstår inte varför jag alltid får rosa saker...

I alla fall, det är inte pga att jag har blivit anfallen av Tingeling som jag gråter. Jag gråter för att jag är DYYNGFÖRKYLD. Kan inte andas normalt, mina hals värker och jag låter som en kråka som har käkat kritor. Och, det här är det bästa, mina ögon kan inte sluta rinna. Mamma gick precis förbi mitt rum och såg att jag satt och snyfta och torkade mina kinder.. Hon kom in, la handen på min axel och sa lugnt "finns om du behöver prata".
Tack du mamma, men jag behöver ett nytt immunförsvar.

Ajja, hoppas bara jag blir frisk tills på tisdag (eller hoppas och hoppas.... -_-). Då börjar min sex veckor långa praktik på Karlshovsskolan hos en femteklass.


Nu ska jag dricka min fjärde kopp med vaniljte för dagen.

Förra året var helt crazy. Både på bra och dåliga sätt. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle våga göra och jag har gjorde saker som jag ångrar sjukt mycket. Jag har förändrats så himla mycket som person och jag känner knappt igen mig själv. Har fått så mycket bättre självförtroende, även om det är många saker jag behöver förbättra, och jag har blivit mycket mer social och jag vågar ta mer plats.
Jag har mått sämre än någonsin, mycket beror på mina anfall. Det är inte just anfallen som är det jobbiga faktiskt, även om jag vill dö varje gång, utan det är mer det att jag inte har någon aning om vad de beror på. Förhoppningsvis hittar läkarna felet på mig det här året, annars vet jag inte vad jag gör. Andra saker som gör att jag mår dåligt är att jag tänker alldeles för mycket för mitt egna bästa, jag stressar upp mig själv för småsaker som andra personer inte skulle bry sig om. I mitt huvud hör jag hela tiden "tänk om", oftast så ignorerar jag det och gör ingenting, säger ingenting. Det är mycket saker som snurrar i mitt huvud och jag förstår inte ens hälften av sakerna.

2011.
Det ska bli mitt år.
Det bara måste bli mitt år.
Jag har inte några nyårslöften, har aldrig haft det.
Meeeeeeen, ska väl försöka sluta röka, bli mer sparsam (and stay awesome)

Det här inlägget blev lite luddigt, men det får ni leva med, jag är ju faktiskt Iffen.